Vi fortsätter bråka på torsdagen, barnet och jag. Det är som att vi inte pratar samma språk, som att vi inte kan nå fram till varandra. När fredagen kommer går jag upp före alla andra, de sover fortfarande när jag kvart över sex smyger ut genom dörren.
Min chef plockar upp mig och tillsammans åker vi till Linköping. Håller en presentation, äter en sen lunch på vägen tillbaka och spenderar eftermiddagen med att analysera livets alla svåra frågor i en bil på E4:an. Vi kommer inte på något revolutionerande.
Jag är hemma nu. Ska följa barnet till bussen och gå hem igen, hälla upp ett glas rödvin och duscha bort dagen, skapa någon slags romantik med min man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar