april 29, 2019

Bortskämd klagosång.

Den här våren, den har varit så intensiv. Alltid har jag planerat någonting. Middagar och överraskningar, firande och födelsedagar. Hela tiden är någonting framför oss. Jag landade efter min svärmors sjuttioårsfirande i Prag och började planera inför min pappas sextioårsdag och en påskmiddag och tusen andra saker som jag inte minns. 

Det är inte över riktigt än heller, för om ett par helger fyller barnet år och ett par veckor efter det fyller min man år. Det är kalas och fester och herregud. Men jag tycker ju att det är roligt och det är människor som jag bryr mig om och plötsligt är jag chefsplanerare.

Samtidigt jobbar jag heltid och går en utbildning som tar lite mer tid än vad som egentligen finns. Igår, efter att min familj åkt hem, skulle jag jobba klart veckan och läsa på inför dagens föreläsning, men det var som att all ork bara hade försvunnit. Struntade i allt och satte alarmet ett par timmar tidigare och startade måndagen extra tidigt istället. 

Men nu är klockan nio och hjärnan har arbetat nonstop med jobbsaker, ett projektarbete och en föreläsning i fjorton timmar. Jag är så väldigt, väldigt trött. Ändå maler hjärnan vidare, det är som att den inte kan slappna av. Som att den har glömt hur den varvar ner.

3 kommentarer:

  1. Ojdå! Det låter som om det börjar bli lite för mycket på alla dina fronter... Kanske en skogspromenad i helgen skulle hjälpa lite? Eller att testa meditation? Jag vet inte, men jag hoppas du kan dra ner på något för att orka och hålla.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Tove. Var försiktig så att det inte blir för mycket. Min hjärna är likadan i stressiga perioder och det brukar ta veckor innan den återhämtar sig ibland. Är också expert på att ta på mig rollen som huvudansvarig för grejer som egentligen andra skulle kunna göra, men det är till viss del mitt eget fel (hej kontrollbehov...). Hoppas det lugnar ner sig snart. Kram

    SvaraRadera
  3. Tack för er omtanke! Det är ungefär en månad till med superhektiskt med jobb och utbildning och kalas - sen alltså, satan i gatan vad jag ska ta det lugnt.

    SvaraRadera