Måndag, tisdag, onsdag. När jag promenerar hem från föreläsningen på måndagskvällen värker armarna under tyngden av de tjocka böckerna som vi behöver till vårt projektarbete och fotsulorna domnar mot de höga klackarna.
På tisdagen står jag vid skrivbordet på kontoret, tänker att jag kanske somnar om jag sitter ner. Jag sparkar av mig klackarna och står i strumpbyxorna, för fötterna har inte slutat värka. Vid tre är kontoret tomt och jag tar min dator och går hem och jobbar vidare. Stänger ner vid nio och dricker ett glas rosé och somnar i soffan med fötterna i min mans knä.
Så blir det onsdag och jag sover till tio. Min man åker till sin syster och hjälper henne måla en vägg, min son sätter sig med franskaläxa och matteplugg och jag hamnar i soffan med min dator. Skriver en presentation och jobbar klart två dokument. Jag förhör franskan och förklarar ett mattetal, steker pannkakor till lunch och jobbar lite mer.
Nu är klockan snart fyra och jag tror att jag har jobbat klart för idag. Jag har fortfarande pyjamas på mig, har ännu inte kammat håret. Utanför våra fönster har himlen blivit mörk och tung. Jag hoppas att det kommer regn, att det ska vräka ner. Jag vill krypa ner under filten i soffan, fortsätta vara rufsig i håret och inte göra någonting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar