Önskningarna.

Jag önskar mig inte särskilt mycket av den här julen. Har inte önskat mig några julklappar, men jag vet att både min man och min son har köpt varsin ändå. Jag har inte några förväntningar, annat än att bara få vara. Det har snöat i två dagar nu. Stora flingor som dalat ner eller små lätta som virvlat runt, jagat varandra genom luften.

Det skulle kunna vara en önskan för vår julafton. Att promenera med snön knarrande under stövlarna. Att äta gröten som vi kokade tidigare idag till frukost, det nybakade sirapsbrödet med julskinka och senap på. Och sen den där promenaden. Bilda en hög i soffan efteråt, med röda kinder och trötta ben, lagom till Kalle Anka. Saffransbullar och glögg. Duka fram ett julbord, sen duka fram hundra olika sorters choklad. Öppna julklappar, spela brädspel.

Jag har förresten en önskan till. Det är att ni får en god jul, vilka ni än är som läser här. Jag hoppas att ni får en fin kväll idag, den tjugotredje december, och en fin julafton efter det. Jag ska avsluta det här nu, ta kväll med de mina. Det är dags för den allra sista pusselbiten innan vi är helt redo att vänta in vår alldeles egna, lugna julafton. Julklapparna ska tas fram från sina gömmor och rim ska skrivas. Det är en av de bästa sakerna jag vet med julen.