Jag stannar till vid torghandeln på väg hem. Fem amaryllis, två mörkröda och tre som är randiga i vaniljvitt och mörkrött. Det virvlar runt små lätta, nätta snöflingor i luften. De försvinner så snart de nuddar marken, vilar endast mot slaget på min kappa.
Kommer hem, ställer blommorna i en vas på matbordet. Säger åt barnet att det är hög tid för middag. Vi promenerar runt hörnet, in på Primo ciao ciao. Varsin pizza, ett glas vin för mig. Och så ut i kylan igen. Jag har klackar och tunn rock och mockahandskar. Det är inte rätt klädsel för ett julgransköp, men det bryr vi oss inte om.
Vi promenerar längs Vasaparken, mellan rader av julgranar och marschaller. Jag pekar och försäljaren plockar fram gran efter gran, vi hummar och tittar från sidorna och skakar på huvudet. Till sist hittar vi den, vår julgran. Han bär den hem, barnet. Ställer den i sin fot i hörnet som vi redan bestämt.
Jag värmer glögg och tar fram en Aladdin-ask. Traditioner är traditioner. Och så börjar vi. Lampor och glitter, julgranskulorna som vi samlat under alla hans år och änglar som han har skapat under sina första skolår. Han sätter spiran i toppen. Nu står den där, i det stora rummet som är både vardagsrum och kök, och är det finaste jag nånsin sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar