Ensam jul och delad börda.

Vi ska fira jul hemma, bara vi tre. Min bror bjöd in till julfirande hemma hos dem, men vi tackade nej. Svarade att vi skulle vara kvar i stan över jul. I lördags sa jag sanningen, att det känns hemskt men att jag inte har energin som krävs för att hantera vår mamma.

Och min bror tittade mig i ögonen och sa att det var lugnt. Lutade sig fram över bordet, låste fast min blick och sa att han förstod till hundra procent. Att jag ska göra min egen jul, att jag är värd den. 

Att höra det från honom, den som delar den här bördan med mig, tog bort allt mitt dåliga samvete. Jag kommer låta honom vara min storebror i det här en liten stund, sedan kliver jag in, drar lasset och låter honom vila. Men för nu låter jag honom vara min storebror.