Jag lever efter mina egna råd till min mamma: hitta de små guldkornen i dagarna. Varje dag kan inte vara fin, men varje dag kan innehålla något fint. Hitta de stunderna, skapa dem, stanna upp och ta in.
(Sedan vet jag inte om hon som djupt deprimerad kan se de fina stunderna och inte heller vet jag om hon verkligen försöker eller om hon håller skenet uppe, men jag känner ett starkt behov av att säga något.)
Iallafall. Igår gick vi och köpte julgran, barnet och jag. Han prioriterade gymmet före att klä granen, men det gjorde ingenting. Det var en mysig stund för mig själv. Mjuk julmusik från högtalarna, en slatt rödvin i ett glas och chokladasken jag fick i julklapp från min VD, och så allt julgranspynt väntandes i soffan medan granen långsamt kläddes.
Det var en fin stund i en jul som inte riktigt känns. Jag har en rädsla för att julen inte längre kommer vara fin om min mamma väljer att sluta finnas, men jag tänker att jag inte får låta det förstöra julen. För min egen skull och för barnet och kanske även för henne.
Jag hoppas så att din mamma får och tar emot den hjälp hon behöver. Oerhört tungt alltihop. Men fint att du hittar de små fina stunderna ändå. Jag vill också få en chokladask från vår VD, det borde han ha råd med ändå tycker jag. Mörk choklad, extra god. Jag hoppas också ni får en lugn och fin jul, trots allt. Kram från andra sidan internet. /Tove
SvaraRaderaHur går det med bröden förresten? Berätta gärna mer om dem!
SvaraRaderaDet kommer bli bra hur det än blir. Fråga din mamma vad hon skulle vilja att du mest ska minnas från henne. Sätt er ner ( om möjligt) och skriv ner. Glada, lärorika, gamla minnen, sorgliga vad som helst. Hur det var innan depression. Depression är en hemsk sjukdom
SvaraRaderaFinns något som heter Dep-lyftet på nätet, kolla om du har lust. Ni är inte ensamma ❤️