Varför?

Tårarna kom när vi åt middag igår. Från ingenstans rann de plötsligt ner i spaghettin. Andetagen fastnade i halsen när insikten gled in. De har gjort två försök att ta bort henne från respiratorn men det går inte, hon kan inte andas själv.

Hon ligger fortfarande i koma. De två väckningsförsöken lyckades inte. De vet inte om hon sover på de åttio piller som hon har svalt eller om det är skadorna efter överdosen som gör att hon inte vaknar.

Min bror och jag håller på att utforma en krisplan. Hittills består den av två punkter: 1) hur tar vi hand om vår pappa som kommer krascha om mamma dör, och 2) vad gör vi för vår bror som är så arg att han aldrig mer tänker prata med henne. Han kräver svar som han inte förstår att vi kanske aldrig kommer få.

Det är nog det värsta. Att hon kanske dör utan att jag kan fråga varför.