Det bästa med att resa är kanske att komma hem igen. När man kliver in genom dörren till sitt hem och känner fladdret i hjärtat. Att kliva ut på sin trottoar dagen efter, att gå sin gata ner för att köpa frukost, att ha lojheten efter fyra dagar i Paris i kroppen.
Det var fantastiskt, underbart, ljuvligt, himmelskt. Både Paris och vi. Långsamma promenader, magnifik arkitektur, fenomenal mat. Att dela en flaska vin till alla middagar, att klä av sig och lägga sig tätt intill under täcket efter frukosten, att vara hudnära, att vara tysta tillsammans, att prata, prata, prata.
Och nu är vi hemma. Min man läser om vilka rödvin vi ska dricka till kvällens entrecôte och till morgondagens ragu. Det verkar bli ett Amarone till det första och ett Chianti till det andra. Jag ska skriva det här och svara på några mail och sedan återgå till känslan av semester.
Fint att resan inte regnade bort. :) Paris är fantastiskt!
SvaraRadera