Om den långsammaste av söndagar.

Söndagsmorgon. Fast det är fel, klockan har precis slagit elva. Förmiddagen är här. Jag ligger fortfarande i sängen. Har ingen lust att göra något annat. Vaknade, klev i trosor och min mans t-shirt. Den slutar mitt på låren, ärmarna når ner till armbågarna.

Det regnar utanför sovrumsfönstret. Fönstret står på glänt och jag känner doften av regn, hör strilandet. Fast nu startade min man mjuk jazzmusik i vardagsrummet. Jag vill inte lämna sängen, vill inte lämna lägenheten, vill vara här hela dagen. Undrar om det går.