Tack och hej.

Äntligen fredag. Den sista i mitt år som trettiofyra. Jag vaknar med huvudvärk, typisk av för mycket eller för lite kaffe. Jag lyckas inte formulera mina tankar kring vilket. Svarta jeans, en beige silkesskjorta och höga klackar. Rött nagellack och rött läppstift. 

Har möten som avlöser varandra hela dagen. Vi är i vårt största tillväxtfas någonsin och dagarna är aldrig trötta, aldrig långsamma. Tempot är så fantastiskt snabbt och jag älskar det. Älskar att känna pulsen. Älskar inte att ha hela maillådan kvar när klockan slår sjutton.

Men nu är det fredagskväll och jeansen är borta, ersatta med pyjamasbyxor. Jag har en skål spaghetti med köttfärssås och ett glas rödvin i mig och någonstans i frysen ligger det en kvarglömd förpackning glass kvar från barnets sjukdomsdagar.