Jag smyger upp under natten och känner på barnets panna. Den blir inte svalare. På morgonen lämnar jag hans dörr på glänt medan han sover vidare. Vi jobbar dämpat från varsitt hörn, min man och jag. Barnet vaknar. Snörvlar och hostar. Mår ännu sämre.
Jag köper mer glass. Lagar kantarellsoppa och avokadosmörgåsar när det gör ont att svälja. Lägger min hand på hans panna. Han sitter och ritar en stund, räknar lite matte, men annars ligger han bara i sängen. Sover, läser bok, lyssnar på musik.
Jag hovrar runt honom. Vaksam, i närheten, alltid där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar