Så försvinner äntligen barnets feber. Blicken klarnar och det onda i halsen lättar, även om näsan förblir lika täppt. Någonting tungt försvinner från min bröstkorg. Men när oron lämnar klampar irritationen in.
Jag har tusen möten hela dagen. Ständigt andetag som fastnar i halsgropen. Har jobbat mot en presentation hela veckan men inte vetat om den skulle bli av eftersom febern kom. Men så försvinner febern och vi säger att vi kör.
Det känns som att jag bär alla mina känslor utanpå. Fräser åt min man. Är stressad och irriterad. Går till gymmet och lyfter riktigt jävla tungt. Lyssnar på hög musik och svettas.
Tidigt imorgonbitti, praktiskt taget redan inatt, åker jag till Gävle. Håller den första stora presentationen på ett annat kontor sedan covid kom. Det känns stort, läskigt, roligt, fruktansvärt. Men så känner jag ju också väldigt mycket hela tiden.
Lycka till i Gävle! Det går säkert bra! Jag ser framför mig hur du står där välklädd och med klackar och bara kör och de är imponerade och köper produkten på studs (eller vad det nu är presentationen går ut på).
SvaraRaderaHaha, tack! Helt fel har du inte för mina fötter VÄRKER nu efter tolv timmar på höga klackar, men det var en internutbildning jag höll i. 🙂
RaderaHärligt att det gick bra!
SvaraRaderaHöga klackar vande jag mig av med under hemarbetet, undrar om jag någonsin kommer gå tillbaka till det, annat än vid speciella tillfällen :-D
Samma här! Fast vande mig tillbaka vid det jäkligt snabbt. Något jag inte är van vid än är att känna mig uppklädd bara för att jag inte har mjukisar på mig.
Radera