För första gången på flera dagar känner jag mig som vanligt. Inga hormoner som rusar, inga spänningar i livmodern, inget illamående som trycker på. Igår tänkte jag att jag kanske är en sån som man läser om ibland, som plötsligt föder ett barn utan att ha en aning om att man varit gravid. Tänkte att jag nog snart har en unge mellan mina fötter.
Så blev det inte. Magens svullnad lade sig, gråten klingade av, humöret blev jämt, inga oväntade barn tittade plötsligt ut. Istället vaknade jag till en helt vanlig fredag.
Gick upp, gjorde yoga, sprang fyra kilometer. Åt frukost, duschade och startade arbetsdagen vid skrivbordet framför mitt sovrumsfönster kvart över åtta. Promenerade med ljudbok i öronen på lunchen. Jobbade några timmar till.
Och nu sitter jag i soffan och skriver det här. Klockan ska just slå fem och jag har precis hällt upp ett glas rödvin. Min man och min son lagar mat - pasta med tomatsås - och jag ska öppna dokumentet med min bok. Äntligen ta helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar