Vi sitter bredvid varandra i soffan. Jag lutar huvudet mot hans bröst och hans tumme har smugit sig in under linningen på min bomullsskjorta, stryker över mitt nyckelben. Tänk att för en månad sen satt vi här och planerade för att fira påsk i Berlin, nu sitter vi och tittar på nyhetsrapporteringar inifrån sjukhus världen över, säger han.
Det är verkligen bisarrt. Vilken konstig, konstig situation.
Ja, samma här. Vi skulle byta lägenhet med en vän i Sverige till påsk, och jag kommer ihåg att jag skrev till henne för bara två veckor sedan att vi kanske ska skjuta på det med tanke på corona-situationen. Vi bestämde oss för att göra det, och just nu känns det ju helt absurt att vi ens övervägde att åka? Nu är det inte ens en möjlighet. Känns som det här har hållit på en evighet när det egentligen bara är ett par veckor sedan som det började sättas in restriktioner och gränser stängdes.
SvaraRaderaVi bor alltså i Finland, därav ingen möjlighet att ens ta sig till Sverige.:)
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera