mars 16, 2020

Dag etthundrafjorton (känns det som).

Så blir det måndag och jag vaknar av att regnet slår mot rutan. Ett ganska fint sätt att vakna, särskilt under frasiga lakan som ännu doftar av sköljmedel. Den enda planen är att sitta här i min soffa idag, jobba i ett lugnt tempo, kanske sova lite middag, kanske ta en kort promenad om regnet nånsin slutar falla.

Vid matbordet dansar min mans fingrar över tangenterna. Det är det enda som låter, våra tangenter och regnet. Det är inte helt omysigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar