En vecka av det här har passerat. Jag har suttit ner så mycket att mina höfter gör ont. Tagit min dator och stått vid köksbänken och jobbat för att inte bara sitta. Ätit havregrynsgröt till lunch varje dag för att kompensera för hur lite jag rört på mig. Men samtidigt har jag ätit upp vår gömma med riesen så jag vet inte hur bra det verkligen har fungerat.
Jag tror inte att jag mår lika dåligt längre. Kanske mår jag inte särskilt bra heller, fast jag vill inte erkänna det. Eller så är det för att jag ser så sjuk ut som jag mår så här. För jag ser verkligen hemsk ut. Jag ser snarare ut som sju svåra år än sju dagar i karantän.
Jag körde videosamtal med min mamma igår och även hon reagerade. Jösses så du ser ut, sade hon och när ens mor antyder att man ser fruktansvärd ut, då är det illa. Ni vet hur man säger att någon har ett ansikte som bara en mor kan älska? Jag är inte ens där längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar