Det känns så konstigt. Som en tid man för alltid kommer att minnas, som någonting vi kommer tänka tillbaka på. Hur vi höll oss inne hela tiden, bara vågade oss ut på korta promenader och då på nästan folktomma trottoarer.
Vi promenerar förbi alla restauranger som ligger på rad. Det är bara tomma bord därinne. Restaurangen som brukar ha tre månaders väntelista skriver plötsligt att de har flera avbokningar samma vecka. Vi går inte dit.
I hallen där min son spelar badminton upptäcks att någon spelat just innan corona brutit ut. Alla träningar ställs in och hallen stängs. Samtidigt plingar det i min telefon. Det står att kvällens matleverans inte kan levereras, för det finns inga matvaror för dem att plocka.
Jag pratar med en kund, frågar om vi kan utföra vissa uppdrag tidigare än planerat, för på andra ställen har det satts stopp. Jag tittar på bilder från platser bara någon minut bort. Gallerior som är tomma, bussar utan människor, biografer som stängt.
Det här kommer göra så ont i vårt samhälle. Jag hoppas att det gör oss ödmjukare. Hjälpsammare och vänligare. För det är en så väldigt konstigt tid just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar