Ett samtal att minnas för alltid

Han ringer tidigt på torsdagen. Jag hör leendet i hans röst när han berättar att han kom in på universitetet. Han ska bli landskapsarkitekt, barnet. Den sista helgen i augusti flyttar han till Malmö. Hans lycka träffar mig som en pil, sprider sig in i mig. 

Jag börjar inte gråta förrän jag hör hans pappas förvåning i bakgrunden. Har du fått beskedet? säger han och jag frågar barnet om han ringde mig först, innan han ens berättade för sin pappa som var i rummet intill. Det är klart, säger han och det är först då som mitt hjärta spricker. Men det bultar fortfarande, varmt och lyckligt, bara lite naggat av en saknad som kanske aldrig helt kommer gå över.

Men det gör ingenting, det är min känsla att bära, det enda han ska känna är lycka och stolthet. Han gjorde det, han klarade det, nu är framtiden hans.