Jag startade dagen på en uteservering. Jag går förbi den varje morgon, små runda bord och stolar placerade i fransk sittning. Idag slog jag mig ner, beställde en cappuccino och croissant och lyssnade på ljudbok tjugo minuter innan arbetsdagen började.
Lät datorn vara kvar i väskan, för det fanns ingen som behövde något från mig. Klev in på kontoret klockan nio och startade arbetsdagen utan att känna mig stressad. Det är en känsla jag kan tänka mig att bli van vid, en känsla som inte skaver någonstans.
Det gäller även för känslan när jag kom hem från jobbet igår: mötte min man i köket vid sjutton, hällde upp ett glas rödvin och konstaterade att ingen av oss orkade laga mat. Kom att tänka på den lilla bistron på söder som kör musselmåndag. En timme senare satt vi vid ett bord för två och väntade på middagen.
Jag saknar barnet, det gör jag verkligen, men det är ett nytt slags liv som väntar, ett som innehåller mycket mindre koordinering. Ett liv för två vuxna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar