Livet går vidare.

Vaknar till ett Stockholm i dimma. Mörka jeans och stickad tröja, höga klackar och håret i en Brigitte Bardot-snodd. En kaffe i handen till vår regionchef, för sist vi sågs förlorade jag en drinktävling mot honom.

Spenderar dagen i samma mötesrum, men med olika människor. Min chef ritar på en whiteboard och jag antecknar. Tar hans penna och stryker, ändrar, lägger till och han hummar, nickar, tar tillbaka pennan. 

Och jag planerar en gala, ett julbord och en kontorsflytt. Spenderar den sista timmen vid mitt skrivbord. Det är bara jag och min chef kvar, våra skrivbordslampor är de enda ljuskällorna och utanför har mörkret fallit. 

Den allra sista stunden lutar vi oss tillbaka, sitter där utan att säga något. Pratar inte om vad vi tänker på. Har hittat tystnaden. Vi ses imorgon, säger jag till sist och tar min väska. Vi ses imorgon, säger han.