Måndagen kommer och går. Kort kjol, strumpbyxor och en stickad tröja lånad ur barnets garderob. Står vid mitt skrivbord och får saker gjorda mest hela dagen. Känner det lilla stygnet av saknad, det som jag börjar bli rädd för att det aldrig ska gå över.
Där ute har löven börjat falla, lagt sig som ett rostrött täcke på marken, lämnat grenarna kala och knotiga. Jag sparkar upp löven i luften när jag går på den slingrande gångvägen mellan kontoret och tunnelbanan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar