Jag smiter från jobbet vid femton, har fortfarande tusen saker kvar att göra men vet att om jag sitter kvar kommer jag stanna resten av kvällen. Så jag går hem, byter om till träningskläder och går till gymmet. Tränar intensivt i fyrtiofem minuter.
När jag kommer hem har barnet lagat mat. Efteråt sjunker jag ner i soffan med min dator och min man sätter sig framför sin. Han sneglar på mig då och då och jag märker att han vill säga något. Jag tittar frågande på honom och han drar ett djupt andetag, säger att nu väl är en lika bra tidpunkt som någon annan att prata.
Och så berättar han om nästa karriärsteg som han vill ta. Om att hans chefer redan har pratat med honom, säger att det är trettiotusen upp i månaden och hur många handväskor han kan köpa till mig och jag säger att jag inte vill ha några jävla handväskor, jag vill ha en man som minns att jag existerar.
Men jag märker på honom att han vill det här och jag säger som det är. Att han ska göra det han vill, att han ska tänka på sig själv när han fattar beslutet men att jag inte vill vara delaktig i det. Jag vill inte tvingas stå bakom alla hans timmar, vill inte höra att jag har accepterat dem. Det här är hans beslut, inte mitt.
Jag vet inte vad din man jobbar med och vad det är för position eller hur hans ftg funkar, MEN en befordran måste inte innebära fler jobbtimmar. Det kanske till och med blir färre timmar, han kanske har gjort hundjobbet nu och bevisat sig? Håller tummarna för det! ❤️
SvaraRaderaJag vet inte ens om det är möjligt att jobba fler timmar än vad han redan gör. På vardagarna jobbar han mellan 8 och 22 med korta pauser för lunch, middag och emellanåt ett stressigt träningspass. På helgerna ett gäng timmar. Den nya rollen skulle inte innebära färre timmar.
RaderaJag försöker förstå hur han är funtad. Uppenbarligen bryr han sig inte ett skvatt om dig utan bara sitt eget ego, och du bör inte slösa mer av ditt liv på honom. Så, nu har jag gett dig ett oombett råd som du förmodligen inte bryr dig om men jag blir sååå frustrerad. Vet ni/du/han inte hur fort tiden går, hur kort livet är och hur snabbt allt kan ändras. Slösa inte bort din tid Christel. Du ska vara glad, ha roligt, känna dig älskad. Han har gjort sitt val, nu är det nog dags gör dig attt göra ditt. Skrivet i all välmening❤
SvaraRaderaCarina
Ja, fast blir jag mer älskad ensam? Blir jag lyckligare? Han är en av de som har känt mig längst, jag och hans systrar hörs nästan varje dag, hans mamma är fantastisk. Allt det där försvinner, och jag vet inte exakt för vad. Jag förstår varför du skriver det du gör och jag kan hålla med, men samtidigt: så svårt det är. Jag bidar min tid ett tag till. ❤️
RaderaJag tvivlar på att du kommer att vara ensam särskilt länge, om du inte väljer att vara det😉
SvaraRaderaCarina (igen)
Haha. 🥰
RaderaDet är klart qtt det är svårt och bara du vet när och om du ska agera. Jag blir bara så frustrerad. Så, nu ska jag sluta att lägga mig i.
SvaraRaderaCarina
Jag vet inte vart det här kommer ta vägen, inte något alls av det som pågår just nu. Jag väntar och ser. Tack för att du bryr dig. ❤️
RaderaBra läge med ultimatum? Typ: avancera du men jobba 40 timmar i veckan, inte mer.
SvaraRaderaFast det går inte, man kan inte jobba 40 timmar i veckan med den lönen. Med rollen kommer ett väldigt stort ansvar och många timmar.
RaderaÄnnu ett oombett tips: Du kan också kontakta skyddsombudet på hans arbetsplats och signalera, med omtanke om honom och ur ett hälsoperspektiv. Säkert är det fler på samma jobb som jobbar alldeles för mycket. Hur mår de? Hur är deras arbetskultur? Mår folk bra av det? Är det bra för företaget på lång sikt? Om någon har för mycket att göra så är väl det enda rimliga att de anställer fler personer som delar på samma arbetsuppgifter? Typ två chefer istället för en...
SvaraRaderaAbsolut inte. Han jobbar under det absoluta toppskiktet i ett av Sveriges största bolag, det är bara naivt att tro att han ska jobba 40 timmar i veckan. Skulle jag göra någon slags anmälan skulle jag skada hans karriär å det grövsta.
RaderaHan är en vuxen människa, han får själv ta ansvar för hur mycket han väljer att arbeta.
Aha okej. Jag har ingen aning om hur det funkar på den nivån.. /Tove
RaderaHåller helt med dig om att det är hans beslut. Därmed inte sagt att du har någon lätt situation nu, men så har jag alltid tänkt vad gäller min man och hans jobb, du gör dina val och jag gör mina. Sen måste man ju kompromissa ibland också men det är farligt att vara och talla i nån annans karriär, så stor risk att det blir bitterhet och surt efteråt.
SvaraRaderaDet är precis så jag tänker. Han får göra sitt val och så får vi se hur det påverkar oss och om det går att kompromissa. Går det inte så går det inte. Nu har jag iallafall varit väldigt tydlig med var jag står i frågan.
RaderaOch det är inte så lyckligt som en del vittnar om att när man kommer till en högre nivå blir det nästan mindre körigt, eftersom man har chefer under sig som man kan köra med? Känns som att det värsta man kan vara är första linje (är han det nu?) men att högre lön och större ansvar kanske inte måste innebära fler timmar?
SvaraRaderaDet går ju inte att säga till någon att de inte får. Man kan säga att man inte är sugen på att vara en del av det, så får vederbörande ta ställning till vilket som är viktigast.
Handväskor liksom. Vem fan bryr sig om handväskor?
Lohe
Så ironiskt ändå att det första som hände imorse var att jag läste hos Sandra Beijer och hittade en jättefin väska som jag verkligen vill ha. 😅
RaderaSorry, såg att du redan skrivit under en annan kommentar. Ingen första linje alltså :-)
SvaraRaderaNä, ingen linjechef, varken nu eller sen.
RaderaAouch.. har du varit riktigt tydlig och ärlig mot honom om dina känslor och tvivel på er? Så han vet vilka implikationer detta faktiskt kan få ❤️
SvaraRaderaJa, så gott som jag har kunnat.
Radera