Kvällarna och förbannelsen

Jag har en ny favoritstund på dagen. Det är när klockan slagit tjugoett och lite till. När resten av familjen har sjunkit in i sina böcker och skärmar, när dagsljuset mattats av och jag har tänt stearinljusen på matbordet, placerat datorn och ett glas rödvin intill. 

Jag har jobbat på boken varje kväll den här veckan. Igår blev jag färdig med ännu en korrekturläsning. Ibland känns det som att den här boken aldrig kommer lämna korrekturstadiet. Att det är min boks förbannelse. 

Men det var inte det jag skulle säga. Jag skulle bara berätta att jag har en ny favoritstund. När det är alldeles tyst i lägenheten, när mörkret lagt sig och bara stearinljusen fladdrar, när jag har ett par timmars skrivande i mig och vetskapen om att jag får sova hur länge jag vill.