Tack och hej, havet.

De lata dagarna vid havet har nått sitt slut. Inte bara för att det faktiskt verkar som att det ska komma en hel del regn de närmsta dagarna, utan även för att dagen slutade med bilen på verkstad. Ena bakdäcket exploderade på väg hem idag. 

Det låter mer dramatiskt än vad det är. Vi har precis kommit upp på motorvägen när min man säger att det känns som att bilen kränger, så han svänger av vid nästa avfart. Poff! säger det från det vänstra bakdäcket och sen känner även jag krängandet.

Vi har såna där supersmala däck och inget reservdäck, så vi ringer en bärgningsbil. Sitter på trottoaren bredvid bilen och väntar. Vi står lite i vägen i infarten till ett bostadsområde, men folk vinkar när de åker förbi. Vi vinkar tillbaka och mimar förlåt.

Tre timmar efter att vi lämnade klipporna kommer vi hem. Bilen står på en verkstad med förstörd fälg och vi har åkt buss och tunnelbana genom stan. Duschar bort doften av saltvatten och avgaser. Beställer sushi och öppnar en flaska crémant, för vad annars finns det egentligen att göra.