Saker corona gör, positiv edition.

Så det här med covid hörni. Förlåt, jag vet att alla är less på att höra om det, men för en gång skull har jag faktiskt någonting positivt att säga om skiten. Nämligen all den extra tiden som jag får med min son. 

Dagarna med hemmajobb för oss alla tre. Lunchtimman som vi spenderar tillsammans, frukosten som vi äter samtidigt, att sitta bredvid honom vid matbordet den sista lektionen när mina möten är slut och vi sitter tysta bredvid varandra och jobbar och han ibland visar någon komplicerad matteuträkning som jag inte förstår.

Jag har aldrig umgåtts så mycket med mitt barn som nu. Hans allra första år förstås, men då var han inte den egna människan på samma sätt som han är nu, och så under semestrar men det är ledig tid och saker som görs och aktiviteter som planeras. Det är inte samma.

Just nu lever vi tillsammans i en perfekt harmoni. Misstolka icke, han är femton, vi har våra duster. Men överlag, vilken fin tid vi har just nu. Det är tid som jag inte hade fått med honom om inte covid hade härjat. Det är ändå någonting att vara tacksam för.