Så igår kväll. Jag står vid köksbänken och hackar hasselnötter. Vinglaset står intill. Jag stannar upp med kniven och sträcker mig efter glaset. Tittar upp och ut genom könsfönstret. Ser kvinnan i huset mittemot. Det är två innergårdar mellan oss, några träd som tappat alla sina löv, vars grenar nu är täckta i vitt. Intill muren mellan våra gårdar ligger drivor av snö som min son skottat dit tidigare under dagen.
Hon pysslar i sitt kök, samtidigt som jag pysslar i mitt. Jag vet inte vem hon är, ser henne bara då och då när hon fyller i diskmaskinen eller rör i någon gryta. Det är för långt mellan oss för att jag skulle känna igen henne om vi möttes på trottoaren.
Och så tittar man ju aldrig på riktigt, är noga med att inte betrakta någon genom hens fönster, men när man råka titta upp och se någon göra samma som en själv, när man fastnar några sekunder med vinglaset i handen och blicken ut genom fönstret, som jag tycker om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar