Om två hörapparater och nitton franskaglosor.

Jag står i köket och fyller diskmaskinen med kvällens sista glas. Tittar på klockan, den är tjugotre minuter efter hans läggtid. Ropar och frågar hur det går med franskan. Han sitter vid sitt skrivbord och skriver glosorna, ord efter ord. Une journée ensoleillée, en solig dag. Une belle excursion, en trevlig utflykt.

Jag tittar ner på mina fötter. Jag har jeans och skjorta men inga strumpor. De behövs inte längre. I mina öron sitter två små hörapparater. De är väldigt små, syns nästan inte ens om jag har håret uppsatt. Första timmen tänker jag bara på hur burkigt allting låter, andra timmen inser jag hur mycket jag hör, tredje timmen känns de knappt i öronen.

Jag ställer mig i dörröppningen in till hans rum, lutar axeln mot dörrposten. Han räcker mig franskaboken och jag säger meningarna på svenska och han upprepar dem på franska. Bra, säger jag och slår ihop läxboken. Bonne nuit, säger han.