Jag vaknade med fjärilar i magen i morse. Något slags pirr, som nervositet fast ändå inte riktigt. Svarta byxor och vit skjorta. En av tjejerna i min grupp säger det så bra när vi möts klockan nio. Känns det inte som skolavslutning idag? Det är precis så det känns.
När klockan slår tjugo över elva är det vår tur att redovisa vårt projektarbete. Vi har tagit ledigt på eftermiddagen, för att fira att vi är godkända eller för att dränka sorgerna efter att ha fått rest. En timme senare trillar vi jublande ut från konferensrummet, godkända.
Vi sätter oss på Orangeriets uteservering. Dricker vin och äter lunch, flyttar in när regnet kommer och beställer en runda till. Plötsligt är klockan fem och vardagen kallar. Det här gör vi snart om, söndag klockan tre? är det sista som sägs innan vi kramar varann hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar