Här kommer alla känslorna på en och samma gång.

Jag står i duschen och kan inte gråta. Vattnet strilar över huvudet, ner över kroppen, men tårarna stannar kvar bakom ögonlocken. De trycker på och gör ont och jag vill så gärna att de ska rinna över. Jag är så trött, så trött. Har pressat mig själv och min projektgrupp mot en deadline som var igår, men vi fick inte accept på projektet.

Nu har vi en lång lista med saker att korrigera och så lite tid att göra det på. Samtidigt gör vi projektarbete i utbildningen som jag går och vi förväntas lägga hundra procent av vår arbetstid på det. Jag vet inte när jag ska kunna andas igen. Kanske i juni.

Och imorgon ska jag träffa en läkare för att börja prova ut hörapparat.