Om att ha tid att drömma.

Så projektarbetet är inskickat, presenterat och godkänt. På måndag har vi den sista och avslutande föreläsningen, sedan har nitton veckor passerat. Det gör att det känns lite lugnare inombords, att hjärtat inte slår lika ilsket. Sen ett par veckor tillbaka jobbar jag inga kvällar eller helger. Plötsligt känns det som att jag har mängder av tid.

Jag promenerar till och från jobbet varje dag, spelar badminton med barnet flera kvällar i veckan och hånglar med min man. Jag har läst två böcker och alla världens bloggar. Börjat titta på Chernobyl och längtat efter mer. Bokat en natt och middag på Grythyttans gästgiveri dagen innan midsommar, för då firar vi fem år som förlovade. Nästa år har vi varit tillsammans i tio år. Vore inte det ett fint år för det där bröllopet som aldrig blev av?