Långfredag.

Långfredagen. Förmiddag, klockan är bara något innan tio. Jag har varit vaken sedan sju, ätit frukost med min son och vinkat hej då när han åkt på bilmässa med sin morfar. Druckit tre koppar kaffe och arbetat mig hundratrettio sidor in i en ny bok. I soffan under en filt, lyssnandes till de trygga andetagen från sovrummet, min man fortfarande varm och tung i sängen. 

Påsken. Jag tycker om den. Tycker om det avslappnade i högtiden. Fyra lediga dagar med godis och böcker och långpromenader och oceaner av tid. Och mat. Och rött vin. Och människor som man tycker om. Det väldigt otvungna som bor i den, påsken.