Startskottet

Tisdag 07:30. Jag får syn på barnet i hallen när han ska ta på sig skorna för att gå till skolan. Någonting knäpper till inom mig och jag säger att det verkligen är dags att börja planera för hans studentmottagning. Han tittar på mig, tittar på klockan, lägger huvudet på sned och lyfter ett ögonbryn. Han gör så när han ifrågasätter mig utan att använda ord.

Okej ikväll, säger jag och skriver en inbjudningslista på baksidan av ett kuvert. Han går till skolan och jag börjar skissa på en budget. Min man säger godmorgon och jag frågar vilka restauranger han tror att man kan abonnera i närheten. 

Jag har haft det här i bakhuvudet länge, säkert ett år, men det har hela tiden känts avlägset. Men så blev en tisdagsmorgon i januari och det var så dags.