Glassen och vi.

Planen på julafton var att göra en brödpudding till efterrätt. Jag hade dränkt en näve russin i rom dagen innan och ställt att vänta i kylen. Men så kom julafton och vi åt en italiensk kaka och choklad, så det var aldrig någon som blev sugen på den där brödpuddingen.

Dagen efter skulle vi bjuda min svärmor och svägerska på juldagsmiddag och jag bläddrade bland recept på efterrätter som man faktiskt orkar på julen och fram dök ett på romrussinglass. Ganska perfekt eftersom romrussinen redan fanns.

Vispade ihop grädde med sötad kondenserad mjölk och rörde sedan ner romrussinen och ställde kallt i sex timmar. Ut kom en perfekt krämig och len glass, trots endast en procents insats. Serverade glassen i de höga dessertskålarna i rostfritt stål som barnet gav mig i julklapp och ville nästan gråta över hur sanslöst fint det var att servera glass i dem.  

Sen dess äter vi glass varje helg, spetsad med krossad choklad en helg och med lemoncurd och kolasås en annan. Ikväll ska vi äta min absoluta favoritglass: mint med stora chokladbitar. Nästa helg tror jag att det blir lakrits. Kanske tillsammans med citron? Vi får se, möjligheterna är oändliga.