På lördagen fattar jag beslutet. Jag har marinerat det länge, tvingat mig själv att inte hasta till handling, men tills sist känns det som att jag måste riva av plåstret. Jag vet inte om det är för att jag har feber och känner mig ynklig, för att jag ligger under en filt i soffan och äter glass, men det känns som att det är rätt tid att låta det börja göra ont.
Jag väljer mig själv. Kanske väljer jag min man i förlängningen, det vet jag inte än. Jag vet bara att det var länge sedan jag satte mig själv främst och att igår var dagen jag bestämde mig för att hädanefter alltid göra så. Min lycka är mitt eget ansvar.
Jag vet inte vad som kommer att ske nu. Har ingen aning om vem jag kommer vara om ett halvår, om ett år. Jag vet bara att jag varje dag ska fråga mig själv vad jag mår bra av och att jag ska lyssna på svaret.
❤
SvaraRaderaCarina
Klokt!
SvaraRaderaViktigt & modigt!
SvaraRaderaKlokt och sunt <3
SvaraRaderaMen man är ju också lite nyfiken på hur invigd mannen är i beslutet?
SvaraRaderaDet korta svaret: Inte alls.
RaderaDet långa svaret: Det är klart att han finns där och att vi pratar, men det senaste året är en kris som har skett inuti mig och som han inte fullt ut har kunnat ta till sig, mest för att jag aldrig riktigt har bjudit in honom. Varit osäker på om jag har velat.
Jag har bara sagt att jag kommer sätta mig själv främst. Göra saker som jag mår bra av, även om det går ut över den eventuella tiden som han har för mig. Att jag inte kommer sitta och vänta på honom när han jobbar sina åttiotimmarsveckor. Inga konstigheter, säger han.
I botten handlar det väl om att jag måste vara stark i mig själv. Känna att jag kan vara stark ensam. Inte vänta på att någon man ska välja mig.
Ibland känns det så svårt att bjuda in när man inte själv bearbetat krisen, eller är mitt i den och inte förstår själv vad det är som händer. Men svaret "inga konstigheter" tolkar jag som att han är på din sida i det här och vill att du gör detta för dig själv och din egen skull. Den lilla (eller stora) del du öppnar upp kring här känns väldigt stark och framförallt otroligt reflekterande kring din egen person och din omvärld...tror att du redan kommit en bra bit in på din resa.
Radera❤️
RaderaLustigt hur något som ”borde vara” en självklarhet blir det först efter att man marinerat saken länge och väl. Det är så det ska vara, vissa saker behöver man komma fram till själv. Jag blir lite varm i magen av att läsa det. ♥️.
SvaraRadera//LoHe
Men hur han menar med ’inga konstigheter’ är väl det viktiga? Kan ju tolkas rätt passivt också, om det inte finns nån vilja till förändring/mötas halvvägs när du ju nu explicit markerat att så här kan det inte fortsätta.. fattar det är svårt ❤️
SvaraRadera