När oktober blev november.

Hej igen, vi är hemma nu. Lissabon var fint. Varmt och inte särskilt regnigt. Det perfekta turistvädret, så där så att man kunde ha en långärmad klänning och bara ben på dagarna och de allra tunnaste strumpbyxorna på kvällarna. Och alla de där backarna, jag hade dött om det varit solsken och trettiofem grader samtidigt som vi skulle ta oss upp och ner för dem.

Det blev så som vi hade tänkt oss. Promenader kors och tvärs genom Lissabon, kaffe på små mysiga caféer och pastéis de nata varje dag, middagar på såna ställen som skulle ha varit våra stammishak om vi bodde i staden. Utsökta portugisiska viner, mustiga röda och knastertorra vita. Fint hotell och perfekta frukostar varje morgon.

Det var en fin resa. Och nu är det november och imorgon börjar det om igen, vardagen och jobbet och matlagningen och städningen. Läxläsning och tvätt. Men också de långsammare novemberkvällarna, under de som jag ska skriva och dricka mitt te och mitt rödvin och tända ljus och sparka löv på de höstmörka trottoarerna.