Sånt som är.

Så blev det måndag och vilken måndag det blev. Nej, den var nog inte så dum egentligen. Det är bara det att det känns som att jag aldrig blir färdig. Inte med jobbet, inte med boken, inte med livet. Eller stopp och belägg, livet vill jag väl aldrig bli klar med.

Jag ska inte klaga. Livet är fint, jag tänkte på det senast igår, hur det faktiskt är mer eller mindre exakt så som jag vill ha det. Det finns ingenting som jag skulle byta bort. Det skulle väl vara någon omöjlig kollega då, men livet får inte heller bli för enkelt. Så jag klagar inte, jag bara gnäller lite. Just idag hinner jag inte med, ligger lite efter bara.