Om och om igen.

Jag sitter i möte mellan åtta och sexton. Jag scrollar genom mailen innan jag går hem, kommer fram till att ingenting är värt min övertid. Jag är hemma vid halv sex, har min mamma i örat och dimper ner i soffan och pratar med henne. Barnet tränar, mannen kommer hem. Han räcker mig ett halvt glas vin och jag sitter i soffan medan han donar i köket.

Plötsligt är klockan nio och jag har förhört inför ett hemkunskapsprov och promenerat en sväng, men inte lagat mat eller skrivit på min bok. Jag hade tänkt göra båda. Barnet tränar på tisdagar och värmer en matlåda innan han åker, och jag antar att det gör mig lat.

Och den där boken, den har jag kört fast med. Jag tänker att jag ska öppna dokumentet en stund varje dag, tvinga fram en mening eller två tills det plötsligt har lossnat. Två meningar att formulera om i en kvart, sedan sova.