Jag tror att jag är inne i en svacka. Jag känner mig skör, som om jag enkelt skulle gå sönder just nu. Peta på mig och jag faller isär. Jag vet inte varför, men jag tänker att det kan ha tusen orsaker. Eller tre, åtminstone.
Den första är att jag jobbar lite för mycket och att delar av det som jag gör borde någon annan göra, någon som sedan kommer ta åt sig äran för det som hen inte har gjort. Den andra orsaken är att min kollega har mens och jag tror att jag kan ha hamnat i hennes cykel, fast jag har hormonspiral och ingen mens, för det känns som precis pms.
Den tredje orsaken är att jag ska lämna cellprov imorgon. Jag har aldrig haft en cellförändring, aldrig haft någon anledning till oro. Men jag har en familj som drabbats av cancer så många gånger nu och att kallas regelbundet till cellprov gör något med mig. Sätter mig i rubbning. Gör att jag tänker, att jag ser faror, oroar mig. Tänker att den här gången kommer de hitta något, nu kommer det snart vara kört för så här många gånger kan inte samma familj överleva cancer.
Åh, jag vet inte. Jag brukar inte vara en orolig sort, men jag är det nu.
Du ser din oro och förstår att du är orolig. Det är bra, tycker jag. Man blir ju orolig för sådant där som cellprov och man blir ju trött och less av att kompensera för ens kollega och sedan inte ens få äran. Jag förstår dig. Denna oro kommer gå över om ett tag, tror jag. Stort lycka till med cellprovet!
SvaraRaderaTack, och tack! :)
RaderaAngående cellprov så är det ju just därför man gör dem - för att hitta saker innan det är cancer. Jag vet att du vet det, men det kan vara bra att påminna sig själv om ändå. Även om de skulle hitta cellförändringar betyder det egentligen ingenting - de brukar ju oftast försvinna/läka ut själva till nästa gång, men jag förstår rädslan.
SvaraRaderaJag fick hem ett brev för lite mer än ett år sedan att de hade hittat cellförändringar plus HPV. Fick sådan dödsångest, och blev så förbannad att de skickar ut det som ett brev bara, utan någon förvarning alls om vad det kan innehålla. Kul att komma hem från jobbet och öppna ett brev där det stod rakt ut att vi har hittat cellförändringar som kan leda till cancer. Inte ett ord om att de oftast läker ut av sig själva, eller någon annan information, utan sedan bara en uppmaning att komma tillbaka om ett år och kolla igen. De hade läkt ut tills i år, så allt lugnt, men sjukvårdens okänslighet ibland alltså...
Dock, tacksam över att bo i ett land där man får göra sådana här kontroller regelbundet. Lyxen i det.:)
Så bra kommentar! Men ja, du har ju helt rätt i alla punkter. Oron är ju inte logisk, men så är ju sällan oro det också.
RaderaDet är verkligen fint att vi får göra de här kontrollerna regelbundet och kostnadsfritt. Gynekologen berättade att de allra flesta inte ens dyker upp till provet, så himla sjukt att man skippar det.