Det känns lite bättre idag. Kanske för att min inbillnings-pms har gått över, eller för att cellprovet är taget och inte längre ligger och skaver i mitt bakhuvud hela tiden. Det kan också vara för att jag har haft utvecklingssamtal med min chef idag och förstått att det där som jag trott att jag kanske gör obemärkt, det har han koll på.
Han säger att den inte blev så bra, den här strukturen som vår avdelning fick. Att verkligheten inte stämmer med hur saker lades fram. Jag säger egentligen ingenting alls. Jag vill säga att jag inte bryr mig, men det gör jag ju. Så klart att jag bryr mig. Och jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden, men känslan i min maggrop är inte längre kaos och panik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar