Som sanden i timglaset osv.

Vaknar till en tisdag där värmen plötsligt är borta. Det gör ingenting, inte ännu. Drar benen genom ett par jeans, knäpper en mjuk bomullsskjorta och kavlar upp ärmarna. Brunbrända fötter och orangeröda tånaglar. Mascara, rouge och läppglans, nytvättat hår samlat i en snodd. Väntar på tunnelbanan i hundra år, åker två stationer på lika lång tid och blir otålig, kliver av och går hem. Jobbar, jobbar, jobbar. Fjorton koppar kaffe och en skumraket. Så försvinner den första delen av min dag och nästa del ska snart ta vid.