Så min brorsdotter har kommit till stan. De är nog nästan de bästa av vänner, min brorsdotter och min son. Fem månader i ålder skiljer dem, och femton mil ligger mellan dem i deras vardagliga liv. Ändå hittar de alltid tillbaka till varandra, födda in i sitt vänskapsband.
De har sommarlov, men det har inte de vuxna i familjen, så ungdomarna har fått pengar att spendera och tydliga direktiv om var de får vara och hur ofta de ska rapportera lägesstatus. Det verkar vara ett spännande liv. Vi satt bredvid varandra i soffan, Kim och jag, och tjuvlyssnade när de satt vid matbordet och gjorde sin budget och planering. Mycket charmigt att lyssna till. Det har gjort utrymme för glass varje dag genom att välja den billigare sorten från pressbyrån och spara den dyra glassen till när mormor kommer och tillbringar fredagen med dem, för då lär hon ju ändå betala. De är både söta och smarta, mina barn.
Idag ska de åka till gröna lund. Jag är livrädd. Jag vet egentligen inte varför, för det är under dagtid och de båda är tretton år och ansvarsfulla och relativt mogna för sin ålder. Men ändå. Jag är fortfarande så ovan vid att ha ett stort barn som kan röra sig hyfsat fritt och ta ansvar för sig själv. En del av mig tycker om känslan som kommer med det, medan en annan del vill ha tillbaka sin lilla bebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar