juni 13, 2018

En beige och smärtsam historia.

Jag har en vagel i ögat. Det gör ont varje gång jag blinkar och jag måste äta ipren för att kunna titta mig genom dagarna. Jag är för ytlig för att vara på kontoret och samtidigt låta bli mascaran och inte heller har jag kunnat inte vara på kontoret.

För övrigt har jag nu inträtt den tid av året där hela mitt yttre går i samma färgskala. Solen har blekt håret till samma nyans som den har tonat min hud. Jag är en varierande skala av beige. Det är säkert trendigt någonstans.

Nä, det här blev en trevlig men mycket intetsägande liten paus i en övrigt hektisk dag. Över och ut och förlåt för att jag tog er tid och bringade ingenting annat än nonsens.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar