Showtime.

Klockan är åtta minuter över fem. Det är onsdagsmorgon och om några timmar startar konferensen. Den sträcker sig över två dagar. Mitt körschema är två A4 långt.

Jag vaknade innan fyra, men så slocknade jag också vid tjugoett igårkväll, efter tretton timmars arbetsdag. Jag är nervös, väldigt nervös, men jag vet egentligen inte varför. Jag gör ju sånt här hela tiden. Kanske är det för att det är på engelska. Inget gör mig så självmedveten som att prata engelska.