De små fina.

Jag skrev någonting och publicerade, men så gick det en minut och jag ångrade mig. Ironiskt eftersom inlägget började så här:

Jag har börjat skriva det här så många gånger nu. Skriver, suddar ut och börjar om igen. Det är inte ens något viktigt, ingenting stort, jag har inget att berätta. Det finns inga formuleringar som väntar i fingrarna. 

...

Jag ångrade mig för det handlade om hur någons negativa energi åt upp mig. Jag vill inte vara en person som äts upp av andras negativa energi, så jag raderade. Gjorde den något töntiga men effektiva övningen att rada upp dagens fina stunder tyst för mig själv. 

Here it goes:

- En festkommitté för nya kontoret har fötts.

- Ett viktigt möte har genomförts med gott resultat.

- Har varit både smart och rolig i olika sammanhang under dagen.

- Spenderade tio minuter på Partykungens hemsida med en kollega - som nog snarare är en vän - inför kontorets första AW nästa vecka.

- Det faktum att jag har en kollega som blivit en vän.

- Fick till ett träningspass i slutet av arbetsdagen.

- Har precis ätit middag med mannen och barnet. De var glada, maten var god och barnet var bjussig med information från sin dag.

- Årets kanske sista sommarkväll pågår där utanför och jag är tio minuter från en promenad med min nya favoritförfattare (Kristin Harmel) i öronen.

- Ikväll är kvällen då jag öppnar mitt eget manus för första gången på evigheter. Tänk om det blir en bok av det en vacker dag.