Jag har blivit så van vid att hålla ett högt arbetstempo att jag inte vet vad jag ska göra med timmarna när det kommer en kväll som inte kräver att jag öppnar datorn för att komma ikapp. Går och tränar med min man. Är helt slut efteråt. Behagligt trött och lycklig inuti.
Imorgon åker jag till den lilla staden. Jag har tre medarbetare som arbetar från kontoret i min gamla hemstad, kontoret som jag började på, och det känns alltid lika fint när jag kommer dit. Det känns att det en gång var hemma. Både kontoret och staden känns så.
Jag brukar köpa en kaffe vid tågstationen och promenera till kontoret. Det är tjugo minuters promenad och en miljon gamla minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar