Välkommen tillbaka.

Min man har någon slags krissituation på jobbet. De kommer då och då, kriserna. System som går ner och så måste de jobba som dårar för att fixa. Just nu är det någon kund på Irland som inte är glad. 

Han jobbar fortfarande när jag kommer hem från kontoret, jobbar när maten blir klar, skakar på huvudet när jag frågar om han hinner äta, pekar på sina hörlurar och mötet som pågår när jag frågar om han ska träna.

Så kommer onsdagen och jag fastnar på kontoret. Han stänger av datorn samtidigt som jag släpper ner väskan på hallgolvet. Ska vi gå ut och äta? frågar han. Min hjärna glider över alternativen i kylskåpet, berättar för kroppen hur trött den är. Jag nickar.

Vi sjunker ner vid ett bord. Barnet beställer coca cola, vi en flaska rödvin. Varsin hamburgare, två skålar strips av potatis och sötpotatis mitt på bordet, ett par dippar. Så vad har ni haft för er de senaste dagarna då? frågar han. Inte mycket, säger vi.