Katrina berättar om sitt nya singelliv. Om hur det är att komma hem till en lägenhet som ingen har stökat till, att inte behöva ta hänsyn till någon annan, att bestämma själv vad man vill äta. Det kniper till lite när jag tänker på hur jag själv vinglar i balansen.
Den berömda balansen. Och också, är det inte så att man romantiserar det som man inte har? Att de som levt med någon sedan länge fantiserar om just ensamheten, och de som inte har någon längtar efter närheten av någon intill.
Jag tror att det är så. Och kanske att livet inte är så jävla enkelt hela tiden.
Wörd. Det tror jag med.
SvaraRaderaRelaterar så himla mycket. Åh, vad jag kan drömma om det och åh, så tacksam jag är att "ha någon" (just honom) när det blåser i tillvaron.
SvaraRaderaFortfarande helt inne på att min dröm är att någon gång, när barnen är större, bli särbo. Helst med rätt mycket frihet "vid sidan av" :-P