Om att vara ganska trött.

Så kommer fredagen. Jag har bara två möten, men desto mer admin. Alarmet ringer klockan sex. Går upp och slår på kaffebryggaren, tänder ljusen på matbordet och soffbordet, sätter mig skräddare i soffan med en filt över benen och datorn i knät. 

En stund senare kommer min man upp, tar sin dator och sätter sig bredvid. Det är mörkt runt oss, fortfarande svart utanför fönsterna och skenet från datorerna och de tre ljusen är svagt. Säger god morgon till barnet som yrvaket plötsligt står i köket.

Sätter mig tills sist vid min arbetsplats framför sovrumsfönstret, när det ljusnat utanför och min mest produktiva tid börjar ta slut. Tar det första mötet, promenerar på lunchen, tar det andra mötet. Jobbar mig långsamt genom att göra-listan som aldrig tar slut.

Och nu är klockan fem och jag ska stänga ner. Egentligen är det om någon timme som min mest produktiva tid börjar om, när det mörknat utanför och tystnat runt mig, men den tänker jag inte jobba bort idag.