Jag vaknar av hans händer mot min hud, hans andetag mot min nacke. Jag vaknar långsamt. När vi drar upp rullgardinen träffar solen huset på andra sidan innergården. Jag ligger kvar i sängen. Min bleka hud utgör en så skarp kontrast mot det djupsvarta silkiga nattlinnet, skapar ännu större kontrast till de dimblå lakanen.
Han står vid fotänden, plockar fram kläder ur sin garderob, sätter samman plagg som ska bilda en enhet under de närmsta dagarna. Om mindre än ett dygn kommer han vara på väg till Shanghai.
Irritationen rann av mig igår. Vi bestämde oss för att låta bokhyllan vänta tills han är hemma igen. Städade bort alla verktyg, torkade bort varje uns av dammkorn. La oss nära varandra i soffan istället. Det fortsätter så idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar